Djuphavsbrytning är kapitalförstörelse

Polymetallisk nodul av mangan på havsbotten. Foto: James St. John/https://www.flickr.com/photos/jsjgeology/Wikimedia Commons

Att bryta havsbotten för mineraler och metaller kan bli en dyr affär för de inblandade företagen. Enligt en ny rapport, “How to lose half a trillion”, framtagen av den ideella organisationen Planet Tracker kan utvinning av metaller från havsbotten kosta gruvindustrin mellan 30 och 132 miljarder dollar, som beskrivs som ren kapitalförstörelse, förutom att den kan orsaka stora skador på världens biologiska mångfald. Skadorna ska enligt rapporten dessutom vara 25 större än vid landbaserad gruvdrift.

 François Mosnier, huvudförfattare till rapporten på Planet Tracker, säger till branschmediet Mining.com:   

– För djuphavsgruvsektorn, som bara fokuserar på polymetalliska knölar i internationellt vatten, skulle kostnaden uppgå till 35-49 miljarder dollar för kapitalförstörelse.

– Detta belopp beräknades baserat på det uppskattade investerade kapitalet i sektorn 2043 (115 miljarder dollar, branschens beräknade avkastning på investerat kapital (-2%) och branschens vägda genomsnittliga kapitalkostnad (WACC) och långsiktig tillväxt ( 3%), förklarar han.

Enkelt uttryckt skulle djuphavsgruvindustrin behöva så mycket kapital bara för att existera att den inte skulle bli lönsam.  

– Innan man räknar in någon miljöpåverkan verkar ekonomin redan föga övertygande.Höga driftsutgifter innebär att avkastningen blir negativ för investerare i djuphavsbrytning, vilket också kommer att förstöra värden i andra sektorer, såsom landbaserad gruvdrift och fiske, säger Mosnier.