Marinseismiska undersökningar utanför Skånes kust och provborrningar på södra Gotland. Nyligen började Sveriges geologiska undersökning (SGU) undersöka förutsättningarna till permanent lagring av koldioxid i svensk berggrund, som ett led i ett regeringsuppdrag.
Tidiga bedömningar har pekat ut två havsområden i Sverige som potentiellt möjliga för koldioxidlagring: i sydvästra Skåne och i sydöstra Östersjön utanför Gotland. Här finns den typ av djupt liggande och porösa sandstenslager som kan fungera som lagringsplatser, så kallad reservoarer, for koldioxiden.
– Nu ska vi gå vidare och specifikt identifiera och bedöma möjliga reservoarer. För det krävs mer kunskap om de geologiska förutsättningarna, och modernare och mer högupplöst data om berggrunden, säger Lena Yotis, projektledare för uppdraget vid SGU.
Geologisk lagring av koldioxid är tillåtet i Sverige, men fullskalig lagring får endast ske under havsbotten. Med hjälp av maringeologiska metoder kommer därför havsbotten och berggrunden under den att kartläggas med avancerade akustiska och seismiska metoder. Undersökningarna sker med SGU:s eget specialutrustade fartyg S/V Ocean Surveyor, i samarbete med SGU:s danska motsvarighet GEUS och Århus universitet.
– Vi genomför de seismiska mätningarna till havs under en period, fram till slutet av september, då marina däggdjur som är känsliga för undervattensbuller och de lågfrekventa ljud som undersökningarna orsakar, inte riskerar att påverkas lika mycket som precis då de får sina ungar, säger Lena Yotis.
För en bedömning av lagringsmöjligheterna behövs också data från borrkärnor. I projektet ingår både en digitalisering av befintliga borrhållsdata och nya undersökningsborrningar. Eftersom borrningar till havs är både dyrt och komplicerat utför SGU dem på land, på platser där sandstenslagret ligger så djupt som möjligt. Borrningarna ner till cirka 800 meters djup genomförs med den så kallade Riksriggen och i samarbete med Uppsala universitet. Varje borrhål tar cirka en månad att färdigställa.