Afghanistans underjord har blivit en kassako för talibanerna

För att gruvsektorn ska kunna bli en viktig del av den afghanska ekonomin måste produktionen skalas upp och lämna nuvarande hantverksmässiga och semi-industriella metoder bakom sig. Foto: Ahmad Imami/Wikimedia Commons

Sedan talibanerna återkom till makten i Afghanistan 2021 har de täljt guld på sin potentiellt mycket mineralrika berggrund. De antas ha slutit mer än 200 kontrakt värda miljarder dollar, enligt en studie gjord av Financial Times och Centre for Information Resilience, en brittisk arbetsgrupp som analyserat data från det afghanska försvarsministeriet.

Hittills är de få små fyndigheter som exploaterats i landet huvudsakligen belägna i den östra provinsen Nangarhar. Marken där är rik på krom, som används för legeringar, täljsten och nefrit samt en mindre värdefull variant av jade. Fyndigheterna har fördelen av att de återfinns i ytnära bergskikt och kan exploateras på ett tekniskt enkelt sätt - utan enorma investeringar. Enligt experter kan mineralerna också säljas i obearbetat skick, utan annan bearbetning än manuell sortering.

I augusti förra året meddelade afghanska myndigheter att de ingått ett femtontal större kontrakt, huvudsakligen relaterade till järnfyndigheter. Det handlar om malmer vars järnhalt ligger på en nivå som är jämförbar med de mest höghaltiga australiensiska järnmalmsfyndigheterna, det vill säga med omkring 62 procent järn. Kontrakten har gått till kineser, iranier och turkar, men inget internationellt erkänt gruvbolag.

Det finns dock ett krux för Afghanistan gruvvänliga politik: även om mineralpotentialen är betydande är det högst oklar hur stor del av resursen som är tekniskt exploateringsbar och ekonomiskt lönsam att utvinna.

Den sista detaljerade inventeringen av Afghanistans mineraltillgångar gjordes av USGS, amerikanska SGU, 2011 och bygger till stor del på sovjetiska data, enligt nyhetskanalen RFI.

För att gruvsektorn ska kunna bli en viktig del av den afghanska ekonomin måste produktionen skalas upp och lämna nuvarande hantverksmässiga och semi-industriella metoder bakom sig, menar experter. Men för det krävs bland annat miljarddollarinvesteringar i infrastruktur (energi, vatten, transporter), något som ingen aktör verkar vara intresserad av för tillfället.

 

Ahmad imami