Krav på revidering av förslaget till Finlands nya gruvlag

Öppet dagbrott. Foto: Pixabay, kredit: RitaE

I en artikel i den finska tidningen Maaseudun Tulevaisuus (Landsbygdens Framtid) framhålls att ren natur och gruvor sällan är en bra kombination. För att säkerställa att gruvprojektens miljöpåverkan är noggrant utredd innan gruvlicenser beviljas, är det nödvändigt att införa en bestämmelse i gruvlagen som kräver att gruvprojekt har erhållit miljö- och vattenrättstillstånd innan gruvlicens kan utfärdas.

Regeringens förslag till ändring av gruvlagen är under behandling i riksdagen. Det är positivt att de föreslagna ändringarna stärker kommunernas möjligheter att besluta om de vill tillåta gruvverksamhet inom sina områden, där en förutsättning för gruvlicens skulle vara ett godkänt allmän- eller detaljplan.

Finland behöver både gruvindustri och turism, och ett av Finlands styrkor inom turism är den rena naturen. Gruvdrift och ren natur är dock sällan förenliga. Gruvverksamhet passar inte i områden med unika och känsliga naturvärden. Gruvdrift hotar dessa områden, inklusive platser i Kuusamo och Kolari samt nära Saimens vattenområde.

Gruvdrift passar inte överallt

I regeringsprogrammet angavs ändring av gruvlagen som ett mål för att förbättra samordningen mellan gruvlicenser och miljötillstånd. Detta återspeglas dock inte i lagförslaget.

Lagstiftningen leder inte effektivt till en samordning mellan gruv- och miljötillståndsprocesserna. För närvarande är det möjligt att ansöka om gruvlicens innan miljötillstånd har beviljats för gruvprojektet, och detta åtgärdas inte i lagförslaget.

Det är avgörande att miljöpåverkan av gruvprojektet utreds innan gruvlicens beviljas. En bestämmelse måste läggas till i gruvlagen som kräver att gruvprojekt har erhållit miljö- och vattenrättstillstånd innan gruvlicens kan utfärdas.

Jämförelse av intressen behövs

Lagförslaget innehåller inte någon bestämmelse om intresseavvägning. När ett område planeras för gruvdrift är det inte möjligt att tillräckligt bedöma risker och nackdelar för näringsverksamhet som redan finns i området.

En avvägning mellan fördelar och nackdelar i tillståndsbedömningen är inte möjlig utan en jämförelse av intressen. En specifik bestämmelse om detta är nödvändig att lägga till i gruvlagen.

För tillståndsansökningar som lämnats in före lagens ikraftträdande föreslås en övergångsperiod på fem år i lagförslaget. Detta är för lång tid. Övergången till den nya regleringen bör ske snabbare. Övergångsperioden bör antingen helt tas bort från lagförslaget eller åtminstone förkortas till två år.

Källa: Maaseudun tulevaisuus