I decennier har gruv- och prospekteringsbolag kastat lystna blickar på Simandou-regionen i västafrikanska Guinea, där världens största kända och oexploaterade järnmalmstillgång ligger. Av olika anledningar har projektet försenats gång och gång, men ”tack vare” en militärkupp häromåret tycks märkligt nog alla bitar ha fallit på plats.
Simandou är en bergig region i sydöstra delen av Guinea, gränsande till Liberia, Sierra Leone och Elfenbenskusten. Här finns kända reserver om 2,4 miljarder ton höggradig järnmalm eller ”tillräckligt för att bygga 500 000 Eiffeltorn”, enligt forskaren Jim Wormington, som för människorättsorganisationen Human Rights Watch räkning skrivit en rapport om miljöriskerna med projektet.
100 miljoner ton om året
Andra uppskattningar gör gällande att fyndigheten kan innehålla upptill 8 miljarder ton järnmalm. (Som jämförelse är LKAB:s järnmalmsreserver i Kiruna på 800 miljoner ton.) Det skulle räcka för de två gruvkoncerner som fått gruvtillstånden att bryta 100 miljoner ton malm om året under flera decennier.
Guinea må vara ett litet land till ytan men det har redan gjort sig ett namn i råvarubranschen för sin omfattande bauxitindustri. På rekordtid har landet seglat upp som världens största bauxitmalmproducent - och knuffat ner Australien från den positionen. Kina importerar det mesta av bauxiten, som nu uppgår till 100 miljoner ton om året – att jämföra med de 17 miljoner ton som bröts 2015.
Högt pris
Men Guinea har också fått betala ett högt pris för bauxitbrytningen, då det ska ha förekommit tvångsförflyttningar av människor och den oreglerade utvinningen i den bauxitrika Boké-regionen i norr har medfört betydande miljöskador. Den guineanska befolkningen har inte blivit rikare på bauxitnäringen, som inte heller gett särskilt många nya lokala arbetstillfällen.
Experter befarar att den framtida exploateringen i Simandou – som i kraft av sin storlek helt överskuggar bauxitfyndigheterna – kommer att ha mycket negativ miljöpåverkan.
- Simandou-projektet saknar motstycke för Guinea, inte bara genom sin storlek och komplexitet, utan också genom det hot det utgör för de lokala samhällenas rättigheter och miljön. Otillräcklig övervakning av projektet kan få katastrofala effekter på mänskliga rättigheter och miljön, säger Jim Wormington till tidningen Le Monde.
De rika järnmalmstillgångarna i Simandou-regionen har varit kända i decennier, men projektet har gång på gång fördröjts av olika anledningar, som om det varit otursförföljt. Det ska bland annat ha tagit 20 år för gruvjätten Rio Tinto att bli klar med en förstudie – bara för att komma fram till att Simandou-projektet inte skulle vara lönsamt.
Mutskandal
En spektakulär och minst invecklad korruptionsskandal, som involverat kända namn som George Soros, Guineas förre president Alpha Condé och en israelisk diamanthandlare bland andra, har fått många att tvivla på att Simandou-projektet någonsin ska bli verklighet.
Tidigare i år dömdes den israeliska storsvindlaren Beny Steinmetz till tre års fängelse och 50 miljoner euro i böter i en schweizisk appellationsdomstol för korruption.
Steinmetz anklagades för att ha betalat 10 miljoner dollar i mutor till en av den förre presidentens fruar, Lansana Conté, för att till ett löjeväckande lågt pris få gruvtillståndet för Simandou. Han lyckades därigenom utmanövrera Rio Tinto, världens största järnmalmsproducent. Han sålde senare gruvtillståndet till den brasilianska järnmalmskoncernen Vale för ett mycket högre pris – och kammade hem en vinst på flera miljarder dollar på affären.
Resolut junta
Den nya militärregimen i Guinea är resolut inriktade på att sparka i gång projektet så fort som möjligt och deras beslutsamhet tycks ge resultat. Liksom i flera västafrikanska länder har en militärjunta gripit makten i Guinea. Ett av de första besluten som kuppmakarna, ledda av översten Mamadi Doumbouya, tog vid maktövertagandet 2021, var att sammankalla samtliga gruvbolag i landet, stora som små, för att tala om att den nya regeringen kallt räknar med att vara i produktion i Simandou senast 2025.
Samma dag som mötet hölls den 7 december 2021 bekräftade de två bolagen som fått gruvtillstånden, Winning Consortium Simandou (WCS), ett kinesisk-singaporianskt konsortium ansvarigt för block 1 och 2 i fyndigheten, samt Rio Tinto, som svarar för block 3 och 4, att de kommer att fullfölja sina åtaganden.
650 kilometer ny järnväg
Megaprojektet omfattar också en ny, 650 kilometer lång järnväg, från Simandou till en utskeppningshamn i Guinea. Bygget av järnvägen kommer att skapa tusentals jobb och det närs stora förhoppningar om att den också ska leda till ökad ekonomisk aktivitet längs sin sträckning. Flera gruvbolag har redan ansökt om gruvtillstånd för områden längs sträckan.
På militärjuntans initiativ har WCS och Rio Tinto bildat ett joint venture, Compagnie du Transguinéen (CTG), för järnvägen. Till Le Monde säger en källa med insyn i projektet att alla broar och tunnlar för den ”transguineanska” järnvägen nu är klara. Samma källa menar dock att bildandet av CTG i mars i år, som ägs gemensamt av Rio Tinto, WCS och guineanska staten samverkar, verkar ”betungande för beslutsfattande och sinkar därför arbetena”. Tidplanen fastställd till slutet av 2024 för första produktion kommer därför bli svårt att hålla.
Källor: Le Monde, Rio Tinto, Världsbanken
Text: Simon Matthis