Långtidskontrakten på uran har haft en ganska jämn utvecklingskurva den senaste tiden – de har stigit sedan sommaren 2021 och ökat med 20 procent de senaste sex månaderna. Långtidskontrakt är de vanligaste transaktionerna på uranmarknaden och tecknas av kärnkraftverk för att säkra långsiktig tillgång på bränsle.
Men på spot-marknaden, det vill säga kontrakt för omedelbar leverans, ser det annorlunda ut. Där gick uranpriset upp med hela 40 procent under det första kvartalet i år. Därefter föll priset något, men ökningen för perioden januari till juni är ändå 11 procent.
Om ökningen på spot-marknaden är mindre än för de långsiktiga priserna, kan det bara betyda en sak, enligt en icke namngiven expert som den franska tidningen Le Monde talat med. Nämligen att ”det inte finns någon press på utbudet, vi kommer inte att få slut på uran under det kommande året". Ökningen av spotpriser under första kvartalet var artificiell, med andra ord spekulativ, säger experten vidare och tillägger att det nu skett en korrigering.
Generellt sett stiger dock uranpriserna. Den underliggande trenden är efterfrågan som drivs av nya kinesiska, japanska och ryska projekt, medan investeringarna har minskat de senaste åren på grund av alltför låga marknadspriser, enligt Le Monde. "Obalansen är latent och stödjer en gradvis uppgång i priserna”, fortsätter experten.
Priserna är fortfarande alltför låga för att motivera återstart av urangruvor. En sådan nedlagd urangruva finns i bland annat Niger i Västafrika, men enligt ägaren, franska Orano, är de ekonomiska förhållandena fortfarande alltför ogynnsamma för att bryta uranmalm där igen, särskilt då uranhalten är låg och geologin komplicerad.