230 mot 6 099. Så stor är skillnaden i antalet järnmineraliseringar mellan två områden i Bergslagen med i övrigt jämförbar berggrund. Det visar data från SGU och i en ny rapport försöker SGU ge svar på vad skillnaden beror på.
Svaret är viktigt för planeringen av framtida prospektering, enligt myndigheten.
Berggrunden inom det som kallas Bergslagens litotektoniska enhet innehåller många mineraliseringar, men ett område i den norra delen sticker ut. I den så kallade Ockelbodomänen, som ligger i Dalarnas och Gävleborgs län, är frekvensen av mineraliseringar betydligt lägre trots likartad berggrund. Här är järnmineraliseringarna 27 gånger färre än i det undersökta referensområdet i övriga Bergslagen.
– I stället är magmatismen i området kemiskt och möjligen även åldersmässigt mer besläktad med den i Losområdet lite längre norrut. Det betyder att framtida prospekteringsinsatser i Ockelbodomänen behöver ha annan inriktning är de i Bergslagen, säger Magnus Ripa, statsgeolog på SGU, i ett pressmeddelande.
En orsak till den lägre frekvensen av mineraliseringar kan vara att det finns färre förekomster av lämpliga värdbergarter, såsom ursprunglig kalksten, i Ockelbodomänen. En annan kan vara skillnader i graden av natrium- och kaliumomvandling i områdenas vulkaniter. Båda dessa faktorer kan tyda på att ytbergarterna i Ockelbodomänen i mindre utsträckning bildades i havsmiljö.
Mellan områdenas bergarter finns också skillnader i fördelningen av kiselhalter och innehållet av aluminium, järn, titan, fosfor, strontium, barium, zirkonium och tunga sällsynta jordartsmetaller.