Efter drygt två månaders arbete har SGU avslutat både kärnborrningar och seismiska mätningar på land på södra Gotland. Undersökningarna har gjorts för att undersöka potentialerna för koldioxidlagring i berggrunden.
Preliminärt visar dokumentationen av kärnorna på en tät och homogen takberggrund mellan 400 och 550 meter djup med lerig kalksten, lersten och flera bentonitlager. Därunder följer en 225 meter tjock lagerföljd med bland annat tre 20–40 meter tjocka sandstenslager.
Från utförda pump- och injektionstester och första utvärdering av de geofysiska borrhålsloggningarna bedöms Faluddensandstenen vara den bästa reservoaren, medan När- och Viklausandstenarna har sämre egenskaper.
– Närmast följer att göra ett mer utförligt pumptest i Nore-2, samtidigt som mätningar görs i Nore-1 för att bedöma sandstenslagrens kommunikation mellan de båda borrhålen. Detta är viktigt för att kunna utvärdera reservoarens egenskaper över ett större område och bättre förstå dess hydrogeologiska lämplighet för koldioxidlagring, säger Mikael Erlström, statsgeolog på SGU.
Kärnorna har skickats för kemisk skanning och högupplöst fotografering. Därefter kommer ett stort antal prov tas ut för olika slags fysikaliska analyser.
Även de markseismiska mätningarna som genomförts de senaste veckorna runt de båda borrhålen är nu avslutade. Med hjälp av så kallade geofoner har vibrationer i marken uppmätts och skapat en tredimensionell ”röntgenbild” av berggrunden som bland annat visar om det finns förkastningar i berget. Dessa mätningar utgör ett stöd vid tolkning och analys av borrkärnorna.