Beskedet innebär att det brittiska gruvföretaget Beowulf Mining får en så kallad bearbetningskoncession och kan gå vidare med sina planer och undersöka om det är ekonomiskt och miljömässigt möjligt att bryta malm i Kallak i Jokkmokks kommun
Den slutliga tillståndsprövningen görs av mark- och miljödomstolen – sannolikt om flera år.
Det svåraste hindret är nog miljöprövningen, säger Thorwaldsson.
På en fråga om han i slutändan tror att det kommer att bli en gruva i Kallak svarar han:
Ja, jag tror att det kommer bli en gruva här.
Regeringen inför beslutet om en bearbetningskoncession vägt två riksintressen mot varandra. Det ena riksintresset är rennäringen och det andra gruvnäringen. Regeringen har kommit fram till intresset av att bryta malm väger tyngst för samhället.
Den planerade verksamheten är att betrakta som betydande för samhällsutveckling avseende tillväxt och sysselsättning, säger Thorwaldsson.
Han pekar på att befolkningen i region Norrbotten minskat med 23 procent från 1991 till 2016.
En kommande gruvdrift skulle sannolikt medföra positiva effekter både i form av mer differentierat näringsliv, flera arbetstillfällen och ett bättre underlag för offentlig service.
"Unika villkor"
Näringsministern hänvisar till att Jokkmokks kommun framfört att gruvan skulle förbättra möjligheten att klara välfärdens utmaningar påtagligt.
Thorwaldsson understryker att beslutet att ge en bearbetningskoncession är förenat med en rad "långtgående och unika" villkor.
Detta är ett historiskt beslut, säger han.
Detta är en helt ny typ av koncession.
Det tolv villkoren syftar till att hålla berörda samebyar skadeslösa och till att gruvbolagets verksamhet ska ta så lite mark i anspråk som möjligt.
Det har vi gjort just för att så långt det är möjligt motverka en negativ påverkan på renskötseln, säger Thorwaldsson.
Han hoppas att de samer som är emot gruvdriften ska titta på de villkor som regeringen ställt upp i bearbetningskoncessionen.
Det handlar bland annat om att bolaget ska sätta upp stängsel och skyddsvallar för att minska risken för olyckor, att säkra övergångar för renarna ska möjliggöras, att bolaget årligen ska följa upp konsekvenserna för rennäringen och att bolaget ska samråda med samebyarna om vad som kan behöva göras.