För att genomföra den gröna omställningen enligt de scenarier som EU-kommissionen tagit fram kommer Europa att behöva ta mellan 15 och 60 procent av världens tillgångar av kritiska metaller i anspråk. Det visar en studie som forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet och Uppsala universitet gjort inom forskningsprogrammet Fairtrans.
– EU:s nuvarande strategier kan leda till en överkonsumtion av kritiska metaller i förhållande till de resurser som finns tillgängliga globalt, vilket undergräver en hållbar och rättvis omställning, säger Mikael Malmaeus, forskare i naturresurser och miljöeffekter vid IVL.
Den strategi som Sverige och Europa har valt för den gröna omställningen innebär en massiv utbyggnad av förnybar energi och en omfattande elektrifiering av transport- och industrisektorerna. Både den förnybara energin och elektrifieringen förutsätter tillgång till en mängd kritiska metaller. Till exempel används ofta neodym, nickel och zink i vindkraftverk. Gallium, indium och tellurium används i solceller, medan batterier och elbilar använder kobolt, litium och nickel.
I den forskningsstudie som nu publiceras har forskare vid IVL och Uppsala universitet jämfört de uppskattade behoven med de globala reserver och den globala produktionskapacitet som finns tillgängliga.
Enligt sammanställningen gör EU anspråk på omkring 25–35 procent av världens nuvarande reserver av zink, kobolt och litium. Även med optimistiska antaganden kommer EU år 2030 att utnyttja mer än 80 procent av världens produktionskapacitet för litium och 25–30 procent för kobolt och dysprosium. Av de 14 metaller som undersökts är det endast för gallium, indium och mangan som EU använder mindre än fem procent, det vill säga mindre än EU:s andel per capita, av världens produktionskapacitet. Med mindre optimistiska antaganden blir EU:s utnyttjande ännu större. Genomsnittet för samtliga metaller varierar mellan 15 och 60 procent av produktionskapaciteten, beroende på de antaganden som görs.
EU utgör 5,7 procent av världens befolkning, Sverige 0,13 procent. Som andel av befolkningen gör vi således anspråk på en oproportionerligt stor andel av världens tillgångar av kritiska metaller.
– Det innebär att andra länder inte kommer ha samma möjlighet att investera i fossilfria energi- och transportsystem. Det är inte bara orättvist utan också med stor sannolikhet kontraproduktivt om EU:s omställning sker till priset att omställningen går långsammare eller uteblir i andra delar av världen, säger Erik Lindblom Erik Lindblom, specialist i tillstånds- och miljöprövningar vid IVL.
Teknikutveckling, återvinning av metaller och ökad takt i etableringen av nya gruvor är strategier som skulle kunna förändra förutsättningarna.
– Men det går inte att bara ersätta nuvarande teknologier med fossilfria alternativ, en verkligt hållbar omställning måste också innebära transformativa, resurseffektiva lösningar som snabbt och radikalt minskar efterfrågan på energi, säger Eva Alfredsson, forskare i klimatledarskap vid Uppsala universitet.
Den vetenskapliga publikationen som ligger till grund för resultaten har tagits fram inom forskningsprogrammet Fairtrans.